http://www.youtube.com/watch?v=DoKy9W8u2DY
Om jag minns rätt så var det Freud som snackade om tjejers penisavund och jag har kommit fram till att jag har nog varit lite penisavundsjuk. Jag är inte det nu längre, men när jag var yngre. För det var alltid så synd om min far. För han har ingen son. Visserligen så är han far till fem barn, men ingen son. "Så oj, vad det är synd om din far!" hojtade släktingarna i tid och i otid.
Min far har påpekat nu senare att släktingarna sa det med "glimten i ögat" och att de säkert bara skämtade. Det gjorde de säkert. Men som femåring förstod jag inte det. Så jag var penisavundsjuk. Om jag bara hade varit en pojke så hade det inte varit så himla synd om min far!
Men förra helgen fick jag höra en ny version av "det-är-synd-om-din-pappa"-grejen. Mina föräldrar firade silverbröllop och vi hade samlat släkt och vänner för att äta gott och dansa mycket. Då uppträdde mina två småsyskon med deras bänd. Efter det sjöng jag och alla mina syskon en sång till våra föräldrar. Efteråt kom det fram en släkting och sa:
"Jaa, inte behöver du harmas för att du aldrig fick några pojkar. För du har ju ändå så duktiga flickor! Jaa och oroa dej inte! Snart kommer det nog några barnbarn som är pojkar!"
Jag ville skrika efter släktingen att jag, tack vare det dumma uttalandet, aldrig tänker föda släkten några pojkar. Liksom, tack. Min far behöver inte harmas endast (och endast allena?) för att vi var så duktiga på att sjunga. Vad hade hänt om vi var dåliga på det? Att han endast har flickor verkar rättfärdigas för att folk tycker att vi är "duktiga". Skulle det ha räckt med att få en pojke även om han var en odugling på allt?
Note: Jag kommer inte på vad ordet "harmas" betyder på standardsvenska. Någon skulle kanske förklara det som att en person skäms, men det är ändå inte rätt ord. Det finns ett annat ord att förklara det med, men jag kommer inte på det just nu. Om någon finlandssvensk med bred dialekt läser detta och kommer på ordet, kommentera!
