Jag är ful och vacker.

Just nu skulle det sitta väldigt bra med en SUGAR ATTACK! Så fort jullovet är här, tycker jag att spelfamiljen tar en reunion, okej?

Usch, usch, usch. Alltför många räkningar och alltför lite tid.

Men snart snart snart är det december och då får ingen vara sur! Därför tänkte jag länka vidare till denna vackra hemsida: http://www.fulheten.com

Blame it on the boogie!

Denna dag började med att jag, i morgonmörkret, körde till ett närliggande högstadium för att besöka dem. Eftersom jag var så tidig, så satt jag först en stund i lärarrummet och drack kaffe. Jag tittade runt och döm av min förvåning när jag såg att det stod på deras anslagstavla:
"FSS informerar på morgonsamlingen. "shake your body"!"

Förstås blev jag mycket misstänksam. Vad förväntade de sig av mig egentligen? Men jag hann inte tänka igenom det mera, för sen visade en lärare mig vägen till festsalen. När jag stiger in, får jag se två gymnastiklärare. (jag antog att de var gymnastiklärare. Vilka andra vuxna brukar gå omkring i gymnastikkläder i skolan?) De stod och övade in en koegrafi på scenen. När en av gympalärarna frågade mig hur länge min presentation skulle ta, så förstod jag att jag inte skulle behöva dra någon dans för eleverna, utan det att det var gymnastiklärarna som skulle dra en dans för skolan. (eller som de sa det "för att få igång oss så här på morgonkvisten!")

Så, efter min presentation om världens bästa förbund (http://www.skolungdom.fi/) så dansade jag tillsammans med ca 200 elever. Blame it on the boogie!

I mitt hjärta, i min själ.

SPOILERVARNING!
Om du har funderat på att gå och se Teater Jakobs pjäs "I mitt hjärta, i min själ", LÄS INTE DETTA INLÄGG!

I lördags fick jag förmånen att se Teater Jakobs pjäs "I mitt hjärta, i min själ". Speciellt spännande tyckte jag att det skulle bli, eftersom pjäsen är den tredje fristående delen och jag spelade själv med i den första delen "All vår längtan" och fick se några av mina syskon spela med i den andra delen, "Den svåra vägen hem".

"All vår längtan" utspelades i slutet av 18oo-talet, medan "Den svåra vägen hem" berättade om åren under andra världskriget i en liten, svenksspråkig österbottnisk by. (alltså, precis en by jag själv växte upp i.) Medan denna sista del, "I mitt hjärta, i min själ" utspelas från 1970-talet till nutid.

Det alla delar har gemensamt är att berättelsen om hur svårt det kan vara för generationer att komma överrens. I "All vår längtan" blir föräldrar upprörda när deras barn förälskar sig i folk från "fel" klass. I "I mitt hjärta, i min själ" är det samma story, bara att istället för att förälska sig i människor från "fel" klass, så förälskar sig huvudkaraktären i "fel" kön.

Även om jag personligen inte tycker det är konstigt att två kukfödda blir kära i varandra, så finns det fortfarande mycket homofobi i vårt samhälle. Just därför kändes det bra att en sån här pjäs, där både kukfödda och fittfödda blir kära i varandra, kan spelas upp här i det kända Bibelbältet.

Även om det i alla delar berättas om svåra tider och svåra konflikter inom familjer, så är det också en fin berättelse om försoning och förlåtelse. Som prästen, som till sist kan acceptera sin egen homosexualitet, konstaterar: "tiderna förändras och vi med dem". Ett annat fint citat är när prästen äntligen kan acceptera sig själv, är att han har varit dum som har undertryckt sin egen sexualitet. "Den sexualitet som har blivit mig given, ska inte jag försöka ändra på."

Jag rekommenderar verkligen denna pjäs för alla som har möjlighet att se den. Och det går mycket bra att se den, även om en inte har sett de tidigare pjäserna ("All vår längtan" spelades sommaren 2006 och "Den svåra vägen hem" sommaren 2007 vid Pedersöre sommarteater.) De spelar den ända till den 5 december, i Jakobstad. För det är inte alltför ofta en får höra på en teaterscen, på fin klingande österbottnisk dialekt: "va sku he nu spela för roll om man e homo ele hetero?"

En fin berättelse och fina skådespelarprestationer. Mycket sevärt!