En kompis på facebook lænkade till denna artikel. En av henoms kompisar kommenterade:
"Visst, jag håller med om att var och en ska få vara det den är, också mitt emellan eller helt utan. Men så har vi de omgivande människorna, och de flesta är faktiskt MYCKET trångsynta och YTLIGA. Mitt emellan- mänskan måste då välja mellan att a)gömma sig bakom hårda förvarsmekanismer, b)kämpa mot attityder så länge krafterna räcker till, c) kompensera med annat eller d) leva ett mycket isolerat liv. Allt detta på bekostnad av annan nödvändig psykisk utveckling. Grymt och själviskt att döma ett oskyldigt barn till sådant."
Så... låt mig ta ett exempel: mitt barn borde møjligen genomgå en ONØDIG operation (operationer ær alltid riskfyllda!) før att ditt barn kommer kanske att mobba mitt barn?
Fin logik dær.
Följer ungefär samma logik som den som säger att det är den som blir mobbad som ska ändra på sig, inte de som mobbar.
SvaraRaderaSom min lillasyster, hon som offer bytte lågstadie skola, inte mobbarna (Fast de egentligen var lärarna som borde tagits bort!). Skulle hon haft ett födelsemärke på näsan, som ett annat barn skulle det tagits bort och mobbningen upphört... Ack,ack... :(
SvaraRaderaHej, varför började jag nu läsa din blogg när jag just skall dra till fss kansli för broschyr snack?!
Återkommer!:)
Måste bara tillägga ännu att två år innan min lillasyster bytte skola hade samma sak hänt ett annat barn. Vad visar detta? Joo att skolan inte hade gjort ett skit åt saken!
SvaraRaderaMen såklart de inte kan göra något när "allt är mobboffrets fel".
Åh, vad arg jag blir nær jag læser din kommentar Matilda! Jag førstår inte heller hur det kan vara så svårt att få till stånd en førændring heller. Tycker inte "alla" att det ær mobbarnas attityder som måste førændras, och inte mobbaren som måste ændra på sig (eller flytta.)?
SvaraRaderaMen glad att du læser min blogg! :) Hælsa alla på kansliet!