Efter att ha blivit uppväxt i det s.k. bibelbältet och fostrad i söndagsskola i ca åtta år, så har jag fått min beskärda del av predikningar. Prästen i kyrkan, ungdomsledare på skolans morgonsamlingar och många andra vid många andra tillfällen.
Men det är speciellt en jag kommer ihåg. Jag minns inte om det var en präst, en ungdomsledare eller en sommarteolog som sa det men hen påstod att synden är som en sten i våra skor. Det går att gå med en sten i skon, men efter ett tag börjar det att göra ont. Vissa väljer då att ta bort stenen, medan andra ignorerar den och fortsätter som inget skulle störa dem. Men det är först efter att vi tagit bort stenen ur skon som vi börjar må bra på riktigt, typ.
Efter den predikningen tänker jag alltid på synd när jag får en sten i skon och försöker alltid stå ut med synden så länge det går.
Jag var just på cykeltur i min nya stad. Jag fick en sten i ena skon. Jag orkade ungefär i två minuter. Sen kastade jag bort synden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar