Förra sommaren gick jag och C omkring i stora staden och vi hittade världens finaste hus. Både huset och trädgården var perfekta. Det var också sommar och soligt, så intrycket blev endast bättre av det.
Vi tänkte "Om vi någon gång gifter oss med män och om vi precis som våra mormödrar och farmödrar blir lämnade kvar här, eftersom karlar oftast har en tendens att dö före deras partners, så ska vi samla ihop alla våra änkor till vänner och bosätta oss här. Istället för att bo ensamma ska vi bo i grupp och kanske också anställa någon ung, trevlig skötare. Vi skulle få bo på ett ställe där människor i vår omgivning pratar vårt språk och på somrarna skulle vi dricka kaffe på verandan."
Sen om det blir verklighet eller inte får framtiden utvisa. Men det var verkligen ett gammalt, vackert hus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar