Hihi, jag rodnar ju nästan när jag läser detta: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/svenska-finland-ett-ljusbad-for-sjalen_4175875.svd
Vi pratade faktiskt om Korsnäs igår. Enligt källor så har de bara ETT ENDA PARTI att rösta på där. I min hemkommun finns det nummera tre partier, sen Centern föll bort i förra valet. Malax är ännu lite bättre med hela fyra partier! http://www.youtube.com/watch?v=zztQ3Gu-K94
lördag 30 januari 2010
This is revolution!
Just nu sitter jag och beundrar Åbo domkyrka från fönstret i min vän Malins lägenhet. Åbo är trevligt, men jävligt kallt. Hela Finland verkar lida av kölden just nu. För om tidningen skriver om hur en bäst skyddar sig från köldskador (lösningen stavas tillräckligt många lager kläder. Vem skulle ha kunna gissat det?!) så måste det ju antingen bero på nyhetstorka eller att vi faktiskt genomgår en köldknäpp för tillfället.
Men jag har en nyhet att dela med mig och det är att det finns något som heter Metal Female Voices Fest! Och tydligen är det åttonde gången det ordnas! Och bäst av allt, Arch Enemy är på väg dit, för första gången tydligen! http://www.metalfemalevoicesfest.be/
Jag önskar verkligen jag kunde byta sångröst med Angela Gossow, the coolest singer ever. Så till nästa jul önskar jag mig hennes röst i julklapp! http://www.youtube.com/watch?v=n9AcG0glVu4&feature=fvst
Så... är någon intresserad av att åka till Belgien i oktober?
Men jag har en nyhet att dela med mig och det är att det finns något som heter Metal Female Voices Fest! Och tydligen är det åttonde gången det ordnas! Och bäst av allt, Arch Enemy är på väg dit, för första gången tydligen! http://www.metalfemalevoicesfest.be/
Jag önskar verkligen jag kunde byta sångröst med Angela Gossow, the coolest singer ever. Så till nästa jul önskar jag mig hennes röst i julklapp! http://www.youtube.com/watch?v=n9AcG0glVu4&feature=fvst
Så... är någon intresserad av att åka till Belgien i oktober?
torsdag 21 januari 2010
When I say Jeppis, you say stan!
För er som inte har läst en finlandssvensk tidning de senaste månaderna, kan jag ju upplysa er om att den hetaste potatisen är den s.k. "pedofilskandalen i Jeppis".
Det var i november-december 2009, om jag minns rätt, som det kom fram att en lekmannapredikant i en laestadiansk församling i Jakobstad hade under många år förgripit sig sexuellt på ett tiotal pojkar, bl.a. hans egna barnbarn. En faktor som har gjort folk ännu mera upprörda är att predikantens barn, alltså offrens egna föräldrar i ett tidigt skede hade upptäckt vad som pågicks men de hade tystat ner det.
Efter det har det skrivits spaltmeter efter spaltmeter om det i tidningarna. Ett offer trädde anonymt fram i tidningen och berättade om tillvaron i familjen med mycket aga och våld. Sen skrev föräldrarna och en del syskon ett brev till tidningen för att tydliggöra att de inte kände igen bilden offret målade upp, deras hem var inte fullt med våld och aga.
Den lokala tidningen ÖT, Österbottens tidning, valde först att inte tillåta kommentarer på artiklar som tangerade denna nyhet på deras hemsida. Det gjorde däremot HBL, hufvudstadsbladet och nog kom det kommentarer alltid.
Det har skrivits så otroligt mycket om hur avskyvärt människor anser pedofili vara, så jag orkar inte upprepa vad som redan skrivits om dessa handligar lekmannapredikanten gjorde mot oskyldiga barn. Men jag tar ändå upp detta fall, för att Jakobstad, Jeppis, är min stad. When I say Jeppis, you say stan; Jeppis - stan! Och även om jag är fullt medveten om att staden, eftersom den ligger djupt nere i den österbottniska myllan som omgärdas av bältet som kallas Bibelbältet, ofta anses vara en rätt konservativ stad på kartan, av mina mera söderbebodda vänner här i det kalla landet, så förvånas jag faktiskt en del av vissa kommentarer.
På HBL´s sidor samlas både österbottningar, nylänningar och andra finlandssvenskar för att skriva av sig sin ilska och sorg. Och jag kom faktiskt att tänka på Knutby idag. Det börjar vara ett par år sen, men jag minns när jag fick höra nyheten om Knutby. Eftersom jag redan då hade siktet inställt på att flytta till en storstad i något skede, så minns jag att jag var förvånad varför någon skulle vilja bo på ett sånt litet, isolerat och konservativt ställe? Men nu när jag läser vissa kommentarer, så är det knappt jag känner igen min stad. Visst, jag har ju aldrig varit kyrkligt aktiv i Jeppis (eftersom min församling ligger i grannkommunen) men det finns ju alltid fler sidor av samma stad. Men den sida som visas är liten, isolerad och konservativ. Och ja, jag har mycket ofta sett den sidan av staden också. Men det är inte den enda sidan av staden Jeppis.
Men sen orkar jag inte bry mig längre och när jag ser kommentarer som säger att
"Annars bara kör de över oss, dessa österbottningar i tjänst som kommer hit ner! Även om vi söker jobb däruppe blir vi bakdantade och får nobben utan att ana varför. Omskolning, gott folk, behövs! Österbottningar är AVIKANDE! Vi andra finlandssvenskar far illa av dem!", så kan jag bara inte ta kommentarerna på allvar mera.
Visst, jag kan ju omöjligt veta vad skribenten har för erfarenheter av att nobbas och baktalas av österbottningar, men att börja säga att ni andra finlandssvenskar far illa av oss är bara löjligt. För jag skulle nästan vilja påstå att utan österbottniska svenskspråkigt isolerade byar, så skulle det vara svårt för svenskan att överleva i Finland.
(nu barkade detta inlägg iväg från vad det handlade om från början. Men jag hoppas jag kan bli förlåten för det.)
Här är annars artikeln som den specificka kommentaren i inlägget är hämtad ifrån, http://www.hbl.fi/text/inrikes/2010/1/19/d42101.php
Det var i november-december 2009, om jag minns rätt, som det kom fram att en lekmannapredikant i en laestadiansk församling i Jakobstad hade under många år förgripit sig sexuellt på ett tiotal pojkar, bl.a. hans egna barnbarn. En faktor som har gjort folk ännu mera upprörda är att predikantens barn, alltså offrens egna föräldrar i ett tidigt skede hade upptäckt vad som pågicks men de hade tystat ner det.
Efter det har det skrivits spaltmeter efter spaltmeter om det i tidningarna. Ett offer trädde anonymt fram i tidningen och berättade om tillvaron i familjen med mycket aga och våld. Sen skrev föräldrarna och en del syskon ett brev till tidningen för att tydliggöra att de inte kände igen bilden offret målade upp, deras hem var inte fullt med våld och aga.
Den lokala tidningen ÖT, Österbottens tidning, valde först att inte tillåta kommentarer på artiklar som tangerade denna nyhet på deras hemsida. Det gjorde däremot HBL, hufvudstadsbladet och nog kom det kommentarer alltid.
Det har skrivits så otroligt mycket om hur avskyvärt människor anser pedofili vara, så jag orkar inte upprepa vad som redan skrivits om dessa handligar lekmannapredikanten gjorde mot oskyldiga barn. Men jag tar ändå upp detta fall, för att Jakobstad, Jeppis, är min stad. When I say Jeppis, you say stan; Jeppis - stan! Och även om jag är fullt medveten om att staden, eftersom den ligger djupt nere i den österbottniska myllan som omgärdas av bältet som kallas Bibelbältet, ofta anses vara en rätt konservativ stad på kartan, av mina mera söderbebodda vänner här i det kalla landet, så förvånas jag faktiskt en del av vissa kommentarer.
På HBL´s sidor samlas både österbottningar, nylänningar och andra finlandssvenskar för att skriva av sig sin ilska och sorg. Och jag kom faktiskt att tänka på Knutby idag. Det börjar vara ett par år sen, men jag minns när jag fick höra nyheten om Knutby. Eftersom jag redan då hade siktet inställt på att flytta till en storstad i något skede, så minns jag att jag var förvånad varför någon skulle vilja bo på ett sånt litet, isolerat och konservativt ställe? Men nu när jag läser vissa kommentarer, så är det knappt jag känner igen min stad. Visst, jag har ju aldrig varit kyrkligt aktiv i Jeppis (eftersom min församling ligger i grannkommunen) men det finns ju alltid fler sidor av samma stad. Men den sida som visas är liten, isolerad och konservativ. Och ja, jag har mycket ofta sett den sidan av staden också. Men det är inte den enda sidan av staden Jeppis.
Men sen orkar jag inte bry mig längre och när jag ser kommentarer som säger att
"Annars bara kör de över oss, dessa österbottningar i tjänst som kommer hit ner! Även om vi söker jobb däruppe blir vi bakdantade och får nobben utan att ana varför. Omskolning, gott folk, behövs! Österbottningar är AVIKANDE! Vi andra finlandssvenskar far illa av dem!", så kan jag bara inte ta kommentarerna på allvar mera.
Visst, jag kan ju omöjligt veta vad skribenten har för erfarenheter av att nobbas och baktalas av österbottningar, men att börja säga att ni andra finlandssvenskar far illa av oss är bara löjligt. För jag skulle nästan vilja påstå att utan österbottniska svenskspråkigt isolerade byar, så skulle det vara svårt för svenskan att överleva i Finland.
(nu barkade detta inlägg iväg från vad det handlade om från början. Men jag hoppas jag kan bli förlåten för det.)
Här är annars artikeln som den specificka kommentaren i inlägget är hämtad ifrån, http://www.hbl.fi/text/inrikes/2010/1/19/d42101.php
söndag 17 januari 2010
Jag gillar detta kalla land mycket mera när du är här
Veckan har varit mycket gemytlig med kärt besök in the great city of Wasa, snöänglar, kött i skogen, vänner som har träffats, tågresa ner till staden Hesa (ja, jag är en lantis), jobb på kansliet, min första större mässa och billig öl i hufvudstaden.
Men nu är det söndag, vilket innebär att det är måndag imorgon. Dags att ta tag i saker och ting på allvar. Skolor ska ringas, artiklar ska skrivas och evenemang ska planeras. Great stuff, alltså!
Annars visar bilden mig och en av de bästa böckerna en kan få i julklapp (och det fick jag också. Sicken tur, asså!) Denna underbara bok är gjord av Nanna Johansson som ni kan kolla in här http://fembilder.blogspot.com/

För Fulheten är det vackraste som finns.
http://www.fulheten.com/
Men nu är det söndag, vilket innebär att det är måndag imorgon. Dags att ta tag i saker och ting på allvar. Skolor ska ringas, artiklar ska skrivas och evenemang ska planeras. Great stuff, alltså!
Annars visar bilden mig och en av de bästa böckerna en kan få i julklapp (och det fick jag också. Sicken tur, asså!) Denna underbara bok är gjord av Nanna Johansson som ni kan kolla in här http://fembilder.blogspot.com/
För Fulheten är det vackraste som finns.
http://www.fulheten.com/
onsdag 6 januari 2010
Hej, 2010!
Som ni kan se, så var föregående inlägg skrivet av gästskribenten C. Tackar så mycket!
Nyåret tillbringades vid Champs Elysees, bland stora skaror av människor och champagnekorkar som flög över våra huvuden. Sen gick vi runt Paris i tre dagar. Under den tiden hann jag bli gammal. Men det var en fin dag.
Sen satt jag och de andra på kansliet och planerade inför våren. Och eftersom skolorna börjar imorgon, så börjar även mitt jobb denna vårtermin riktigt på allvar då! Mycket på gång, många bra ideér!
Men nu väntar jag bara på att min danske vän ska bli frisk och lyckas ta sig hit till det kalla landet.
Nyåret tillbringades vid Champs Elysees, bland stora skaror av människor och champagnekorkar som flög över våra huvuden. Sen gick vi runt Paris i tre dagar. Under den tiden hann jag bli gammal. Men det var en fin dag.
Sen satt jag och de andra på kansliet och planerade inför våren. Och eftersom skolorna börjar imorgon, så börjar även mitt jobb denna vårtermin riktigt på allvar då! Mycket på gång, många bra ideér!
Men nu väntar jag bara på att min danske vän ska bli frisk och lyckas ta sig hit till det kalla landet.
söndag 3 januari 2010
Tkt-tkt-hää hää eller Födelsedagsskrift
Ännu en dag har grytt.
Ännu en sol har stigit mot den höga himmelens blekblå valv som ständigt vilar över oss likt
en evig vakt.
Ännu en era har mött sitt ärofyllda slut.
I egenskap av stolt gästbloggare hos min dyra vän vill jag utnyttja denna möjlighet att till henne framföra mina hjärtligaste lyckönskningar inför det år som tjugoåring hon idag inleder. Min första gåva denna av lyckan skimrande söndag består av den jag gör bäst- en lista.
Saker som kan få en försmådd själ att för ett ögonblick sträcka en del av sig själv ut ur sin kokong av förtryck
Doften i en tallskog efter att ett oregerligt regn, det första på veckor, drabbat den torra marken
Smältande choklad
Ögon så blå att hjärtat skälver
Att rusa
En röst som sjunger den enda sång man vill höra på ett sätt man inte trodde var möjligt
Timmar av vila följda av timmar av vila följda av timmar av vila
C
Ännu en sol har stigit mot den höga himmelens blekblå valv som ständigt vilar över oss likt
en evig vakt.
Ännu en era har mött sitt ärofyllda slut.
I egenskap av stolt gästbloggare hos min dyra vän vill jag utnyttja denna möjlighet att till henne framföra mina hjärtligaste lyckönskningar inför det år som tjugoåring hon idag inleder. Min första gåva denna av lyckan skimrande söndag består av den jag gör bäst- en lista.
Saker som kan få en försmådd själ att för ett ögonblick sträcka en del av sig själv ut ur sin kokong av förtryck
Doften i en tallskog efter att ett oregerligt regn, det första på veckor, drabbat den torra marken
Smältande choklad
Ögon så blå att hjärtat skälver
Att rusa
En röst som sjunger den enda sång man vill höra på ett sätt man inte trodde var möjligt
Timmar av vila följda av timmar av vila följda av timmar av vila
C
onsdag 30 december 2009
Hejdå, 2009! Hejdå, 00-talet!
Jag tänker på när vi guidade runt Stefan i stora staden Jakobstad och åt av den berömda kebaben, jag tänker på stressen runt studenten men också hur roligt vi hade det på penkkis. Jag tänker på manusskrivandet, på de otroligt roliga övningarna vi hade. Jag tänker på Elevriksdagens kvällsfest och sen valet dagen efter, i min gamla skola. Jag tänker på genrepet, på premiären, på den överväldigande recensionen, på de glada minerna och tårarna. För det är vad teater är; blod, svett och tårar i dess mest bokstavliga mening. Men det är så värt det. Jag tänker på vår lyckliga dag och den fåniga studentsången, när vi slapp de där väggarna. Jag tänker på sommaren, som var en av de mest trevliga jag har upplevt. Jag tänker på sång, dans och villaliv. Men mest av allt tänker jag på Nars. Sen tänker jag på jobbet, på alla skolbesöken. På alla de elever, studeranden och lärare jag har träffat. Jag tänker på systemet och jag blir arg. Men också glad över när jag tänker på alla de människor som jobbar mot det. Jag tänker på en rätt grå höst. Jag tänker på ett av de bästa besluten jag har gjort hittills. Jag tänker på Bryssel, men jag tänker också på hemkomsten till Finland. Det var inte lätt, men nu är jag glad. Jag tänker på alla samtal och meddelande. Och jag tänker på Köpenhamn.
Det tänker jag på när jag hör år 2009.
Sen tänker jag på vårt lands första kvinnliga president, jag tänker på Lucia, jag tänker på 9/11. Jag tänker på Beyonce, jag tänker på högstadiet med alla dess discon och danserna som aldrig blev dansade. Jag tänker på ångest kring framtiden och val av skola, jag tänker på hur vårt lands första kvinnliga statsminister fick gå snabbt. Jag tänker på duktighetssyndrom och alla uppdrag, jag tänker på två skolskjutningar. Jag tänker på gymnasiet och dess onödighet. Jag tänker på change och jag tänker på kritik. Jag tänker på dans, demonstrationer, hopp och pessimism inför framtiden. Jag tänker sjukdom och katastrof, men också en gnutta optimism.
Det tänker jag på när jag hör 00-talet, som vi nu lämnar bakom oss.
Det tänker jag på när jag hör år 2009.
Sen tänker jag på vårt lands första kvinnliga president, jag tänker på Lucia, jag tänker på 9/11. Jag tänker på Beyonce, jag tänker på högstadiet med alla dess discon och danserna som aldrig blev dansade. Jag tänker på ångest kring framtiden och val av skola, jag tänker på hur vårt lands första kvinnliga statsminister fick gå snabbt. Jag tänker på duktighetssyndrom och alla uppdrag, jag tänker på två skolskjutningar. Jag tänker på gymnasiet och dess onödighet. Jag tänker på change och jag tänker på kritik. Jag tänker på dans, demonstrationer, hopp och pessimism inför framtiden. Jag tänker sjukdom och katastrof, men också en gnutta optimism.
Det tänker jag på när jag hör 00-talet, som vi nu lämnar bakom oss.
tisdag 29 december 2009
Lovely pictures from KBH
lördag 26 december 2009
Lovely KBH
Jag tillbringade många dagar i byn, vi blev inte arresterade, vi vandrade i en alltför dyr slottspark, kollade film, träffade trevliga människor och jag fick pinsamt erfara att jag suger på att hantera en hammare. Men det är okej.
Bilder kommer efter att jag ha ätit mig mätt på resterna av chocko och köttbullar.
(nyårslöfte; bli vege.)
Bilder kommer efter att jag ha ätit mig mätt på resterna av chocko och köttbullar.
(nyårslöfte; bli vege.)
onsdag 9 december 2009
Queerfestival!
Okej, nu vet iaf jag vilken festival det är som gäller i sommar:
http://www.queertopiafestivalen.se/
Artisterna avslöjas och biljetterna släpps i januari. Jag hoppas iaf att få se Gossip.
http://www.queertopiafestivalen.se/
Artisterna avslöjas och biljetterna släpps i januari. Jag hoppas iaf att få se Gossip.
söndag 29 november 2009
Jag är ful och vacker.
Just nu skulle det sitta väldigt bra med en SUGAR ATTACK! Så fort jullovet är här, tycker jag att spelfamiljen tar en reunion, okej?
Usch, usch, usch. Alltför många räkningar och alltför lite tid.
Men snart snart snart är det december och då får ingen vara sur! Därför tänkte jag länka vidare till denna vackra hemsida: http://www.fulheten.com
Usch, usch, usch. Alltför många räkningar och alltför lite tid.
Men snart snart snart är det december och då får ingen vara sur! Därför tänkte jag länka vidare till denna vackra hemsida: http://www.fulheten.com
torsdag 26 november 2009
Blame it on the boogie!
Denna dag började med att jag, i morgonmörkret, körde till ett närliggande högstadium för att besöka dem. Eftersom jag var så tidig, så satt jag först en stund i lärarrummet och drack kaffe. Jag tittade runt och döm av min förvåning när jag såg att det stod på deras anslagstavla:
"FSS informerar på morgonsamlingen. "shake your body"!"
Förstås blev jag mycket misstänksam. Vad förväntade de sig av mig egentligen? Men jag hann inte tänka igenom det mera, för sen visade en lärare mig vägen till festsalen. När jag stiger in, får jag se två gymnastiklärare. (jag antog att de var gymnastiklärare. Vilka andra vuxna brukar gå omkring i gymnastikkläder i skolan?) De stod och övade in en koegrafi på scenen. När en av gympalärarna frågade mig hur länge min presentation skulle ta, så förstod jag att jag inte skulle behöva dra någon dans för eleverna, utan det att det var gymnastiklärarna som skulle dra en dans för skolan. (eller som de sa det "för att få igång oss så här på morgonkvisten!")
Så, efter min presentation om världens bästa förbund (http://www.skolungdom.fi/) så dansade jag tillsammans med ca 200 elever. Blame it on the boogie!
"FSS informerar på morgonsamlingen. "shake your body"!"
Förstås blev jag mycket misstänksam. Vad förväntade de sig av mig egentligen? Men jag hann inte tänka igenom det mera, för sen visade en lärare mig vägen till festsalen. När jag stiger in, får jag se två gymnastiklärare. (jag antog att de var gymnastiklärare. Vilka andra vuxna brukar gå omkring i gymnastikkläder i skolan?) De stod och övade in en koegrafi på scenen. När en av gympalärarna frågade mig hur länge min presentation skulle ta, så förstod jag att jag inte skulle behöva dra någon dans för eleverna, utan det att det var gymnastiklärarna som skulle dra en dans för skolan. (eller som de sa det "för att få igång oss så här på morgonkvisten!")
Så, efter min presentation om världens bästa förbund (http://www.skolungdom.fi/) så dansade jag tillsammans med ca 200 elever. Blame it on the boogie!
måndag 23 november 2009
I mitt hjärta, i min själ.
SPOILERVARNING!
Om du har funderat på att gå och se Teater Jakobs pjäs "I mitt hjärta, i min själ", LÄS INTE DETTA INLÄGG!
I lördags fick jag förmånen att se Teater Jakobs pjäs "I mitt hjärta, i min själ". Speciellt spännande tyckte jag att det skulle bli, eftersom pjäsen är den tredje fristående delen och jag spelade själv med i den första delen "All vår längtan" och fick se några av mina syskon spela med i den andra delen, "Den svåra vägen hem".
"All vår längtan" utspelades i slutet av 18oo-talet, medan "Den svåra vägen hem" berättade om åren under andra världskriget i en liten, svenksspråkig österbottnisk by. (alltså, precis en by jag själv växte upp i.) Medan denna sista del, "I mitt hjärta, i min själ" utspelas från 1970-talet till nutid.
Det alla delar har gemensamt är att berättelsen om hur svårt det kan vara för generationer att komma överrens. I "All vår längtan" blir föräldrar upprörda när deras barn förälskar sig i folk från "fel" klass. I "I mitt hjärta, i min själ" är det samma story, bara att istället för att förälska sig i människor från "fel" klass, så förälskar sig huvudkaraktären i "fel" kön.
Även om jag personligen inte tycker det är konstigt att två kukfödda blir kära i varandra, så finns det fortfarande mycket homofobi i vårt samhälle. Just därför kändes det bra att en sån här pjäs, där både kukfödda och fittfödda blir kära i varandra, kan spelas upp här i det kända Bibelbältet.
Även om det i alla delar berättas om svåra tider och svåra konflikter inom familjer, så är det också en fin berättelse om försoning och förlåtelse. Som prästen, som till sist kan acceptera sin egen homosexualitet, konstaterar: "tiderna förändras och vi med dem". Ett annat fint citat är när prästen äntligen kan acceptera sig själv, är att han har varit dum som har undertryckt sin egen sexualitet. "Den sexualitet som har blivit mig given, ska inte jag försöka ändra på."
Jag rekommenderar verkligen denna pjäs för alla som har möjlighet att se den. Och det går mycket bra att se den, även om en inte har sett de tidigare pjäserna ("All vår längtan" spelades sommaren 2006 och "Den svåra vägen hem" sommaren 2007 vid Pedersöre sommarteater.) De spelar den ända till den 5 december, i Jakobstad. För det är inte alltför ofta en får höra på en teaterscen, på fin klingande österbottnisk dialekt: "va sku he nu spela för roll om man e homo ele hetero?"
En fin berättelse och fina skådespelarprestationer. Mycket sevärt!
Om du har funderat på att gå och se Teater Jakobs pjäs "I mitt hjärta, i min själ", LÄS INTE DETTA INLÄGG!
I lördags fick jag förmånen att se Teater Jakobs pjäs "I mitt hjärta, i min själ". Speciellt spännande tyckte jag att det skulle bli, eftersom pjäsen är den tredje fristående delen och jag spelade själv med i den första delen "All vår längtan" och fick se några av mina syskon spela med i den andra delen, "Den svåra vägen hem".
"All vår längtan" utspelades i slutet av 18oo-talet, medan "Den svåra vägen hem" berättade om åren under andra världskriget i en liten, svenksspråkig österbottnisk by. (alltså, precis en by jag själv växte upp i.) Medan denna sista del, "I mitt hjärta, i min själ" utspelas från 1970-talet till nutid.
Det alla delar har gemensamt är att berättelsen om hur svårt det kan vara för generationer att komma överrens. I "All vår längtan" blir föräldrar upprörda när deras barn förälskar sig i folk från "fel" klass. I "I mitt hjärta, i min själ" är det samma story, bara att istället för att förälska sig i människor från "fel" klass, så förälskar sig huvudkaraktären i "fel" kön.
Även om jag personligen inte tycker det är konstigt att två kukfödda blir kära i varandra, så finns det fortfarande mycket homofobi i vårt samhälle. Just därför kändes det bra att en sån här pjäs, där både kukfödda och fittfödda blir kära i varandra, kan spelas upp här i det kända Bibelbältet.
Även om det i alla delar berättas om svåra tider och svåra konflikter inom familjer, så är det också en fin berättelse om försoning och förlåtelse. Som prästen, som till sist kan acceptera sin egen homosexualitet, konstaterar: "tiderna förändras och vi med dem". Ett annat fint citat är när prästen äntligen kan acceptera sig själv, är att han har varit dum som har undertryckt sin egen sexualitet. "Den sexualitet som har blivit mig given, ska inte jag försöka ändra på."
Jag rekommenderar verkligen denna pjäs för alla som har möjlighet att se den. Och det går mycket bra att se den, även om en inte har sett de tidigare pjäserna ("All vår längtan" spelades sommaren 2006 och "Den svåra vägen hem" sommaren 2007 vid Pedersöre sommarteater.) De spelar den ända till den 5 december, i Jakobstad. För det är inte alltför ofta en får höra på en teaterscen, på fin klingande österbottnisk dialekt: "va sku he nu spela för roll om man e homo ele hetero?"
En fin berättelse och fina skådespelarprestationer. Mycket sevärt!
lördag 31 oktober 2009
Hylla mensen!
Alltså, efter att ha sett detta:
http://www.youtube.com/watch?v=bElxn6fGgSI
och detta:
http://karolinabang.blogspot.com/2009/05/blog-post.html
och efter att ha hört flera berättelser från ett flertal vänner och bekanta om hur bra menskoppen är, så är iaf jag övertygad. Så fort nästa lön har anlänt till mitt konto är det jag som köper en menskopp!
Här finns också mera info för nyfikna!
http://www.menskopp.se/shop/
http://www.youtube.com/watch?v=bElxn6fGgSI
och detta:
http://karolinabang.blogspot.com/2009/05/blog-post.html
och efter att ha hört flera berättelser från ett flertal vänner och bekanta om hur bra menskoppen är, så är iaf jag övertygad. Så fort nästa lön har anlänt till mitt konto är det jag som köper en menskopp!
Här finns också mera info för nyfikna!
http://www.menskopp.se/shop/
fredag 30 oktober 2009
Hello Winners!
Detta är min högst personliga åsikt, men finns det någon tråkigare utstyrsel än "sexig bunny" på Halloween? Det är ju oftast ingen skillnad mellan den outfiten och den som många kvinnliga varelser bär alla andra dagar under året på krogen. Kort kjol, urringad topp och fuck me-boots. Den enda skillnaden är väl kaninöronen?
Jag har ju aldrig "firat" Halloween, men i år överväger jag faktiskt att klä ut mig. Antingen som karaktären Sara i underbara boken "Bitterfittan" (som en horig Lucia) eller som huvudkaraktären i Mean Girls. (ni vet, hon som inte fattat att det är meningen att fittbärare ska klä ut sig till sexiga kaniner en gång per år.) Resten av året ska vi bara sexiga. Då passar det tydligen inte med kaninöron!
Angående rubriken; i den trevliga finlandssvenska tidningen Kyrkpressen kan en läsa om hur Mårten Streng uppmanar föräldrar att inte låta deras barn "fira" Halloween. Att det kan vara farligt. Att om en ger sig in i mörkret, så kanske en inte hittar ut. Därför har han en egen fest under Halloween, som heter Hello Winners. En fest i Jesus. Och först avfärdar jag detta som mycket fånigt. Vad är det som är så farligt med pumpor och leksaksskelett? Men tänk om han har rätt? Att det är alla vi andra som är på väg in i mörkret och vi går dessutom in frivilligt?
Sen tänker jag på den sista dialogen som ägde rum i gårdagens pjäs "Svinalängorna". (den kommer att komma till Sverige och turnera nu, efter att ha spelat på Wasa teater. Om ni har möjlighet att se den, se den!) Det är de två huvudkaraktärerna som pratar:
"Tror du på Gud?"
"Nej. Men jag ber till Gud hela tiden."
Jag har ju aldrig "firat" Halloween, men i år överväger jag faktiskt att klä ut mig. Antingen som karaktären Sara i underbara boken "Bitterfittan" (som en horig Lucia) eller som huvudkaraktären i Mean Girls. (ni vet, hon som inte fattat att det är meningen att fittbärare ska klä ut sig till sexiga kaniner en gång per år.) Resten av året ska vi bara sexiga. Då passar det tydligen inte med kaninöron!
Angående rubriken; i den trevliga finlandssvenska tidningen Kyrkpressen kan en läsa om hur Mårten Streng uppmanar föräldrar att inte låta deras barn "fira" Halloween. Att det kan vara farligt. Att om en ger sig in i mörkret, så kanske en inte hittar ut. Därför har han en egen fest under Halloween, som heter Hello Winners. En fest i Jesus. Och först avfärdar jag detta som mycket fånigt. Vad är det som är så farligt med pumpor och leksaksskelett? Men tänk om han har rätt? Att det är alla vi andra som är på väg in i mörkret och vi går dessutom in frivilligt?
Sen tänker jag på den sista dialogen som ägde rum i gårdagens pjäs "Svinalängorna". (den kommer att komma till Sverige och turnera nu, efter att ha spelat på Wasa teater. Om ni har möjlighet att se den, se den!) Det är de två huvudkaraktärerna som pratar:
"Tror du på Gud?"
"Nej. Men jag ber till Gud hela tiden."
fredag 16 oktober 2009
Hit me hard
Jag känner mig som en skit. En mycket förvirrad skit.
Plus att Åland vägrar att svara när jag ringer dem. Why don´t you give me an answear, Åland?!
Plus att Åland vägrar att svara när jag ringer dem. Why don´t you give me an answear, Åland?!
onsdag 14 oktober 2009
Bye Brussels! Hello Finland!
Jag är nu tillbaka i Finland efter en helt sjukt bra vecka i Bryssel. Nästa vecka blir det Helsingfors, Åland (skolbesöksturné!), elevkårsutbildning i Åboland och staffutbildning i Pargas. Bland annat.
Jag älskar mitt jobb.
Jag älskar mitt jobb.
måndag 5 oktober 2009
Ett sjuuukt intressant blogginlägg!
Hej, kära läsare, tihii!
Idag tänkte jag berätta om min sjuuukt intressanta dag, eftersom jag vet att ni är sååå intresserade av mitt sjuuukt intressanta liv! Så, vi börjar från början av denna dag!
kl. 07.15. Vaknar av ljudet som hörs när ett sms landar i ens inkorg, där viktig info om nästa Tarantino-film stod skrivet! Jag blev så glad att jag rusade in i duschen, fast det var 30 min. kvar tills min väckarklocka skulle ringa.
kl. 10.00. Sticker iväg till folkhögskolan jag skulle besöka denna dag. Får först vara med på deras morgonsamling/andakt. Jag fick låna en psamlbok, även om jag skulle ha kunnat psalmen utantill. (psalm 188.) Sen gjorde jag min grej. Ett bra skolbesök!
kl. 14.30. Lunch at Rosso i stan med syster som kom på besök. Mycket gott och trevligt!
kl.17.30. Nu sitter jag här och väntar på tre styssemedlemmar ska anlända till min koja, om ca en timme. Vi ska planera häftiga evenemang, tihii!
Imorgon reser jag till Helsingfors för att jobba på kansliet. Sen på onsdag bär det av till Bryssel på OBESSU-evenemang. Jag återvänder till detta kalla land på måndagkväll. Till dess, ta hand om er! Puss&kram!
(tyvärr finns det inga bilder på min lunch, eftersom jag inte har haft någon kamera sen något år tillbaka. Hoppas ni klarar er utan bilder, kära läsare, tihii!
Idag tänkte jag berätta om min sjuuukt intressanta dag, eftersom jag vet att ni är sååå intresserade av mitt sjuuukt intressanta liv! Så, vi börjar från början av denna dag!
kl. 07.15. Vaknar av ljudet som hörs när ett sms landar i ens inkorg, där viktig info om nästa Tarantino-film stod skrivet! Jag blev så glad att jag rusade in i duschen, fast det var 30 min. kvar tills min väckarklocka skulle ringa.
kl. 10.00. Sticker iväg till folkhögskolan jag skulle besöka denna dag. Får först vara med på deras morgonsamling/andakt. Jag fick låna en psamlbok, även om jag skulle ha kunnat psalmen utantill. (psalm 188.) Sen gjorde jag min grej. Ett bra skolbesök!
kl. 14.30. Lunch at Rosso i stan med syster som kom på besök. Mycket gott och trevligt!
kl.17.30. Nu sitter jag här och väntar på tre styssemedlemmar ska anlända till min koja, om ca en timme. Vi ska planera häftiga evenemang, tihii!
Imorgon reser jag till Helsingfors för att jobba på kansliet. Sen på onsdag bär det av till Bryssel på OBESSU-evenemang. Jag återvänder till detta kalla land på måndagkväll. Till dess, ta hand om er! Puss&kram!
(tyvärr finns det inga bilder på min lunch, eftersom jag inte har haft någon kamera sen något år tillbaka. Hoppas ni klarar er utan bilder, kära läsare, tihii!
fredag 2 oktober 2009
Dagens citat!
Vi satt vid köksbordet och skulle hugga in på käket. Jag hade tidigare sett att min mor gjort köttbullar och frågade därför "var är köttbullarna?"
"Nej, nej. Dem ska vi äta imorgon." berättade min mor. Min lillasyster blev till sig, eftersom hon hade suttit och väntat ivrigt på de goda köttbullarna. "VARFÖR gör du mat idag om vi ska äta dem imorgon?!" Min far invände och sa till min oförstående lillasyster att det är bra att planera för morgondagen.
"Nä, det är det inte alls! Det är fel, det har jag typ läst i... Bibeln!"
Bibeln, visdomsord för alla situationer!
"Nej, nej. Dem ska vi äta imorgon." berättade min mor. Min lillasyster blev till sig, eftersom hon hade suttit och väntat ivrigt på de goda köttbullarna. "VARFÖR gör du mat idag om vi ska äta dem imorgon?!" Min far invände och sa till min oförstående lillasyster att det är bra att planera för morgondagen.
"Nä, det är det inte alls! Det är fel, det har jag typ läst i... Bibeln!"
Bibeln, visdomsord för alla situationer!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)