Via bloggen Skriet från Kärnfamiljen (namnet är också titeln på en bok som jag har haft på måste läsa-listan sen den kom ut. Om någon vill köpa en julklapp, födelsedagspresent eller bara en random "you´re awesome"-gåva till mig, så har ni just fått världens tips!) fick jag reda på initiativet "Prata om det".
Det började som en diskussion på twitter om den stora misstron mot de kvinnorna som har anmält Wikileaks talesperson Assange för våldtäkt. Senare utvecklades diskussionen till hur mycket vanligare det är med sexuella trakasserier och våldtäker än vi tror. Först samlades all info om det på en blogg, men nu finns allt samlat på denna hemsida.
Människor har berättat om sina egna erfarenheter. Jag har sett kommentarer som tycker att dessa människor anklagar alla män som potentiella våldtäksmän. Hanna Fridén skriver bra om att bara genom berätta sin egen historia, skriva om sin egen erfarenhet, betyder inte att en anklagar en stor grupp. För det är inte alls det det här handlar om, att anklaga gruppen män. Det handlar om att diskutera, att få berätta sin historia om en vill dela med sig och att få bli tagen på allvar. Att få stöd. Speciellt med tanke på hur svårt det kan vara att få stöd av samhället, tänk bara på Bjästa. Dessutom är det också flera män som har delat med sig av sin historia. Så ignorera folk som försöker förminska detta initiativ.
Män som kvinnor, unga som gamla. Alla är välkomna att berätta sin historia, om de har en och om de vill. För det är viktigt att vi börjar prata om det.
Uppdate: Som skrivet, det är öppet för alla att prata om det, män som kvinnor. Fast en kan ju alltid undra över hur det kommer sig att det är en stor majoritet kvinnor som skriver om och berättar om sina historier? Bara en liten tankeställare.
Uppdate2: Martin från blogggen Vi som aldrig sa sexist skriver bra om varför män inte pratar om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar