Jag har aldrig gillat PISA. Mest för att det oftast används som ett argument för att inte förbättra systemet. "Men varför klagar du på alltför stora klasser? Vi är ju bäst i PISA, så något måste vi ju göra rätt. Vi behöver inte ändra på oss, fast det finns många undersökningar som tyder på att många skolungdomar mår dåligt i Finland. Det är ju ändå viktigast att vi är bäst i test! Ja, skriftliga test då. Muntliga prov är bara för resten av Europa." Ungefär så där brukar det låta när en kritiserar dagens skola.
Och JA, det finns många goda ting med dagens skola. Men betyder det att vi ska sluta kämpa och inte förbättra saker som fortfarande är dåliga? Påminner om alla som varje gång ska påpeka "men det är faktiskt mera ojämställt i andra länder, du ska vara glad att du är född i Norden!" så fort en nämner feminism och jämställdhet.
For the record; jämställdhetskampen är inte en linjär framåtrörelse, utan ofta är det ett steg framåt och två steg bakom som gäller. Det gäller att aldrig sluta kämpa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar